Naturskyddsföreningen - Karlstad
Hem
Landskapsbeskrivning
Landskapets Historia Del1 Del2
Alsterdalen
Trangärdsängarna I2
Knappstadviken
Sörmon
Herrön
Naturstigen I2
Universitetsskogen
Tyrterrängen
Jäverön
Gubbholmen
Mariebergsskogen

 

 

Landskapets geologiska historia i Karlstads kommun (del 2)

 

Vad hände när isen smälte bort?

Det är svårt att helt föreställa sig hur vårt landskap såg ut under den tid då isen höll på att smälta bort. Vi får försöka tänka oss hur mycket vatten som skulle skvala kring isen om t.ex. all is på Grönland skulle försvinna på ett par tusen år! Just medan isen smälte bort rann vattnet i speciella isälvar. Inne i tunnlar i isen rann vattnet väldigt snabbt. Vattnet rev med sig moränmaterial, och stenarna skavdes mot grund och sand, så att de slipades runda. Nära tunnelmynningarna saktades vattnet av, och då sjönk sten, grus och sand till botten. Om isen krympte någorlunda kvickt bildades en lång sträng i landskapet med runda stenar, grus och sand, en s.k. rullstensås. I Karlstads kommun ser man mycket rullstensmaterial på Segerstadshalvön ut mot Arnäs udde resp. i Väse, ut på Arnön. Små jordpartiklar, det som bl.a. bildar lera, svävade i vattnet även under mer lugna förhållanden. Så småningom sjönk de också till botten, så vi fick s.k. varvig lera. De något större kornen i leran sjönk under sommaren, de mindre först på vintern, när inga nya stora partiklar kom från isälvarna. Varvig lera kan man hitta på sina håll, vilket bl.a. visade sig efter störtregnet i Älvsbacka i augusti 2004. Om iskanten stod stilla en längre period och isälvarna mynnade i vatten bildades ett isälvsdelta. Mest kända i våra trakter är Sörmon och Brattforsheden. Isen tryckte ner jordskorpan, så att det blev en landhöjning efter att isen försvann. Landhöjningen pågår fortfarande!

 

Vad har hänt geologiskt efter att isen försvann?

Viktigast för hela kommunen är landhöjningen. Hela södra delen av kommunen ligger under högsta kustlinjen, dvs. någon gång efter isens avsmältning var det området havsbotten. I början var vatten ovanför nuvarande Karlstad en del av Atlanten, men så småningom höjde sig området kring Vänersborg ur havet, så att sjön Vänern bildades. I början var det en ”Storvänern”, kanske dubbelt så stor som den nuvarande sjön. Men landhöjningen har varit snabbare i Värmland än i Vänersborg, så sjön har krympt till sin nuvarande storlek – och krympningen pågår fortfarande! Vattnet har påverkat de berg och jordarter som fanns när isen försvann, så att vi under högsta kustlinjen har en hel del kalt berg, lera som inte är varvig, och ibland svallad morän. Morän av ”klassisk” modell är lättare att hitta ovanför högsta kustlinjen.

 

 

 

Sjöar växte igen och bildade torvmarker

Sjöar är alltid, geologiskt sett, kortlivade. Bl.a. fylls de med sediment och växer igen under bildning av torv. Grunda sjöar har sedan istiden hunnit övergå till myrmarker. Hur det kan ha gått till kan man ana bl.a. i området Östra Fågelvik – Väse där det finns gott om mossar, dvs. myrmarker som bara får vatten från regn och snö. Många av mossarna får anses vara gamla vikar, och den nästan helt avsnörda sjön/vänerviken Panken kanske så småningom övergår till att vara en mosse.

 

Klarälven bildar deltan – längre och längre söderut i takt med landhöjningen

Ända sedan Värmland blev isfritt har Klarälven mynnat i Vänern eller dess föregångare. Men landhöjningen har medfört att mynningen förflyttats längre och längre söderut. En flod för alltid med sig en hel del uppslammat material – och så länge vattnet flyter någorlunda snabbt håller sig kornen svävande. Vid mynningen saktar vattnet in, och då sjunker en massa sand och mindre partiklar till botten – det bildas ett delta. I själva Karlstad har vi nu för tiden Sveriges största insjödelta – verkligen ett område av riksintresse. Men på grund av landhöjningen har Klarälven fått lov att överge flera gamla deltan och bryta nytt lopp när Vänern hamnade på lägre nivå än tidigare. De gamla deltabildningarna syns mellan Skåre och Grava kyrka, och även längre norrut, med sjöarna Norra och Södra Hyn, och på östra sidan av älven mittemot Grava kyrka. Gravaån, som rinner från Södra Hyn till Klarälven, har skurit sig ner i det gamla deltat. På sina håll har ån ett slingrande lopp, dvs. bildar meandrar på samma sätt som Klarälven gör i norra Värmland, och vid Gravaåns mynning i Klarälven kan man torra somrar se ett litet nybildat delta! Vattenståndet i älven kan ju variera en hel del. Vid högvatten bildas nya avlagringar, s.k. älvvallar eller levéer. Inte alla träd och buskar tål att dränkas då och då, så översvämningsskogarna har sin egen växtvärd, bl.a. flera olika arter av viden. Den mest berömda arten är daggvide, ”Klarälvsdalens egen videbuske”.

 

Var ser man älvens aktiviteter

Älvvallar och videsnår är tydliga i det nybildade naturreservatet Rustads strandskog i Grava. På andra sidan älven ser man hur vattnet äter sig in i en gammal sandavlagring, så det blir en erosionsbrant mot älven – där stora tallar och björkar rasar ner. En bit innanför den här erosionsbranten har en gammal älvfåra bildat en korvsjö. Deltanatur kan man se dels i naturreservatet Kaplansholmen i stadens sydöstra utkant, dels vid Mariebergs våtmark och vid Knappstadviken.

 

Författare: Gunnar Björndahl

Webbansvarig: leif.loevstroem@spray.se © Naturskyddsföreningen i Karlstad 2014

Sidan uppdaterades senast 14/08/01