Naturskyddsföreningen - Karlstad
Hem
Landskapsbeskrivning
Landskapets Historia Del1 Del2
Alsterdalen
Trangärdsängarna I2
Knappstadviken
Sörmon
Herrön
Naturstigen I2
Universitetsskogen
Tyrterrängen
Jäverön
Gubbholmen
Mariebergsskogen

 

 

Landskapets geologiska historia i Karlstads kommun (del 1)

 

Fantastiskt nog kan vi i vår kommun hitta delar av landskapet som är så gamla som bortemot en miljard år! Jämfört med jordklotets totala ålder, som nu bedöms till omkring 4,5 miljarder år, är det förstås en kortare tid, men ur mänsklig synpunkt är tiden i stället ofattbart lång. Det som har format landskapet till det vi nu ser kanske kan sammanfattas i några olika delar.

 

Bildning av berggrunden

  • Istider(na) och vad som hände när den sista isen smälte bort

  • Geologiska processer efter att isen försvann

  • Invandring av växter och djur

  •  Människan griper in: Jordbruk, skogsbruk, industri, stadsbebyggelse…

 

Berggrunden kring Karlstad

Större delen av vår kommun, utom en del längst i väster, har i stort sett den berggrund som ibland karaktäriserats som ”röd gnejs med hyperit”. Utöver hyperiten, som kanske hellre borde kallas gabbro, ser man andra insprängda bergarter i gnejsen. Ofta rör det sig om gångar av pegmatit, med mycket stora kristaller av olika mineral.

 

I västligaste delen av kommunen talar man ibland om att berggrunden i stället består av ”grå gnejser”. Gränsen mellan de här två gnejstyperna tror man har bildats när två kontinenter kolliderade – man talar om stora mylonitzonen, som sträcker sig från sjön Lygnern nära Kungsbacka i Halland över Västergötland och på östsidan av Värmlandsnäs. I vår kommun ser man den bl.a. i en skärning vid E18 strax öster om bron över Norsälven sydöst om Vålberg.

 

Den berggrund vi ser nu för tiden bildades alltså för ca 1 miljard år sedan. Det är möjligt att vårt område under ”mellantiden” har varit täckt av s.k. yngre bergarter, men de har i så fall nötts bort. Vårt urberg täcks alltså omedelbart ovanför av lager från istiden!

 

Exempel på platser med snygg berggrund:

  • Rudsberget

  • Skutberget

  • Parkeringen vid Biltema?

  • Mylonitzonen vid E18

 

   

Isen; spåren av den och från avsmältningen

De senaste årmiljonerna tycks Jordens klimat ha varit betydligt kallare än vad det för det mesta brukar vara. Bl.a. norra Europa har därför flera gånger varit täckt av is – en inlandsis liknade vad som nu täcker Grönland resp. Antarktis. En inlandsis kan betraktas som en jättestor glaciär. Sådana isar bildas där det faller mer snö på vintern än vad som hinner smälta bort på sommaren. Snölagren packas efter hand ihop, omvandlas till is och börjar glida iväg från området där snön föll. Glaciärer i bergsområden glider ofta i en dalgång från högre mot lägre partier av berget. En inlandsis byggs ofta på i centrum och glider sedan ut åt kanterna. Man måste alltså se isen som inte alldeles hård utan i någon mån formbar! Bland de viktigaste vittnesmålen som visar att även vår trakt varit täckt av is kan nämnas rundhällar med stötsida, läsida, isräfflor mm, och att bergarter norrifrån går att hitta i våra områden. Det rör sig bl.a. om dalaporfyr och dalasandsten.

   

Morän och ändmoräner

 I glaciärer glider isen alltså över berggrunden och nöter på den. Så gjorde också inlandsisen. Genom den här nötningen och bortslitningen bildas jordarten morän. I moränen finns det stora stenbumlingar, mindre stenar och en blandning av grus, sandkorn och ännu mindre partiklar. Stenarna har dessutom vassa kanter. Stora områden i Sverige täcks av sådan här jord, som ofta har andra namn, t.ex. pinnmo. Moränen kan ”lämnas kvar” från isen på olika sätt. Pinnmon får väl främst ha ansetts bli liggande under isen, så att den bara blev kvar när isen försvann. Eftersom isen ständigt rörde sig sköt den fram en bit varje vinter, när avsmältningen inte var så påtaglig som på sommaren. Då skrapades en del moränmaterial ihop till en vall, som brukar kallas ändmorän. Ändmoränerna kan vara olika stora, t.ex. beroende på om isen skyfflade ihop en vall bara en vinter eller många. I Karlstads kommun kan man bl.a. hitta en hel del små ändmoräner utefter väg 63 mellan Karlstad och Molkom. På många håll täpper också ändmoränerna till dalgångar, så att vi får sjöar. Mångfalden av sjöar i Sverige och även i Värmland är alltså isens förtjänst!

 

Författare: Gunnar Björndahl 

Webbansvarig: leif.loevstroem@spray.se © Naturskyddsföreningen i Karlstad 2014

Sidan uppdaterades senast 14/08/01